.

Det har gått över ett år nu sedan jag åkte iväg till Usa. Det känns konstigt, för det känns både som om det var i förra veckan vi var där men samtidigt känns det som om det var för flera år sedan. Men jag är glad att jag åkte, för jag har fortfarande kontakt med de svenska kompisarna som jag lärde känna där, vi träffas faktiskt en hel del, eller kanske inte en hel del, men vi träffas, det blir inte jätte ofta för att jag bor ju här i Lomma, och två i Stockholm och en i bor i Växjö. Men som jag tror att jag har nämnt tidigare så är det en speciell vänskap man får när man har varit på en sådan resa.
Om en vecka åker jag till Barcelona för att träffa Paula som jag lärde känna på vår språkresa, hon bodde i en stad som låg nära min, så vi åkte samma van till skolan varje dag. Jag ser fram emot det jätte mycket! Jag hade verkligen inte kunnat tänka mig detta för ett år sedan.
Min värd familj har jag också lite kontakt med, dom åker fram och tillbaka till Mexico, jag är avundsjuk på den, för de skickar bilder också och det ser så fantastiskt fint ut där. Men jag hoppas att jag en dag kan åka och hälsa på dem, helst ganska snart!
Jag tror att när jag går ut från ProCivitas vill jag flytta till Kalifornien, typ L.A eller något för att studera på collage, för vi har haft en föreläsning om det i skolan att det är inte så dyrt som man tror, och att då kan jag få åka tillbaka till Kalifornien.



Om jag hade fått bestämma hade jag gjort en lag som gjorde det obligatoriskt att åka på språkresa till USA eller kanske Storbritannien, för att man lär sig så mycket, inte bara språket, man får ju upptäcka en helt ny kultur och inse hur "bra" man har det, för det var något som många amerikanare sa till oss, att vi skulle vara så glada att vi fick åka, för det skulle inte många barn i USA få göra osv.